kyligt och ärligt!

inte konstigt att jag var röd om kinderna efter prommisen hem från jobbet.... -26 stod det på termometern när jag kom hem. friskt och skönt!

läkarn ringde i morse...först började jag skriva att jag inte ville berätta vad han sa, men vid närmare eftertanke så tänkte jag: varför inte?!

alla mina prover var bra, men det visste vi kanske både han och jag. mina symptom har varit: extrem trötthet, håglöshet, orkeslöshet och den senaste tiden har jag gråtit åt allt. så en depression är väl det jag lider av! trodde jag var stenhård och kunde tränga bort allt, men nu gick det inte längre. men det kanske är det som ÄR att vara stenhård, att kunna "ge upp" och släppa fram känslorna. så nu hoppas jag att det kommer att vända och att jag i framtiden får må bra.

då vet ni!


i morron drar vi till stugan för att bara slappa och mysa. känner att jag behöver komma hemifrån och få vara i skogen lite. elda, gå runt i tjocksockar, kramas och köra lite skoter. det behöver jag nu :)


.:M:.