det man inte har i huvet...

ja, när man själv inte fattar bättre, så säger kroppen ifrån till sist! jag var ingen superkvinna den här gången heller (konstigt nog). 

igår gjorde jag nåt som verkligen hjälper mig i tunga stunder, jag (och hasse) tog en lååång promenad på andersön. nästan folktomt, solen tittade fram och det enda som hördes var fågelkvitter och vattenbrus. 

sliten dam...

favvoblomma

hoppas att jag lärt mig nåt den här gången! det går inte att lägga locket på och bara köra, då rasar man tillslut! (tips till alla som tror som mig: att man är en ironlady/man).

hejdå!